Välkommen till DJ Portal, Sveriges största site för deejays och folk som söker deejays till bröllop!

Recension Global Eyes The art of electronic music 2003

Recensioner Skivor 
 Global Eyes The art of electronic music 2003

Recenserad av tannerfalk
2003-05-17
“Music is the pleasure, the human mind experiences, from counting, without being aware, that it is counting.” – Gabriel Lelbniz.

Så här står det när man öppnar skivfodralet, som för övrigt inte har sin vanliga skepnad, utan man använder sig av en DVD-box. Anledning till att jag började med citatet ovan, är väl av samma skäl som dom som gjorde skivan. Man satte det tydligt läsbart inne i boxen. Varför? Jo, för att inte bara locka med en vanlig samlingsskiva med ett par låtar på. Utan för att locka till sig alla som gillar elektronisk dansmusik. För här finns faktiskt det mesta!

Förutom skivan som innehåller 10 spår, får man även med en ”Global Eyes Handbook” som har strax under hundra sidor fyllda, med en del reklam och en hel del artworks samt annan intressant läsning. I det här häftet finns även ett ”directory” där man kan hitta flertalet web-addreser etc till utländska skivbolag, klubbar, artister osv. Det är väldigt tydligt att man har lagt stor vikt på det visuella, inte bara i sin design och utformning. Utan man skriver mycket om designers som ”målar musik”, om man kan säga så.

Alla har vi nog sett såna bilder förut, bara att kolla på en Goa-skivas fodral eller något liknande. Svampar och tomtar och konstiga 3-d figurer och annat krims krams fyllt till bredden. Så den som gillar det, får sig nog en extra kick av det här! Det medkommer även 4 vykort med ovan nämnda illustrationer. Och som om det inte vore nog, har man även slängt med en affisch (en stor sådan!) som även är fylld med liknande bilder samt en kalender fylld med datum över olika ”dance-events” och happenings. Allt det här blir nästan lite för mycket, för att man tappar koncentration på skivan och den riktiga anledningen till att man egentligen skaffade sig skivan. Jag förstår att man bara vill ge lite extra för pengarna osv, men man hade nog kunnat minska ner det lite trots allt. Jag hade hellre fått en bonus-cd extra eller något liknande. För om man kollar på skivan, är det inte lika mycket man hittar där. Endast 10 låtar. Ganska tamt för att vara en sådan upphaussad box. Som ni nu kanske har förstått, är mycket av den här skivan till för dom som röker på eller käkar svampar och annat lördagsgodis (menar det inte på ett negativt sätt). Det förstår man verkligen när man lyssnar på den första låten Cleaning Fluid, som är tagen från albumet East of the River Ganges av The Kumba Mella Experiment. Vet inte hur jag ska beskriva den här låten riktigt, finns nog bara ett bra ord: Yoga. Samplingarna låter nästan som att det är taget ur ett turkiskt badhus. Ganska melankoliskt med sina trumpeter och downbeat-tempo. Tar någon minut innan den kommer igång riktigt, vilket gör den ännu segare. Det är så att säga ingen klubbhit med andra ord. Nog om den och LSD. Nu går vi över till låt nummer 2 på skivan. Gruppen Precision med sin låt Magic. Två Australiensiska DJ´s som med sin låt liknar den första låten i hög grad. Fast den här är inte Indien/Mellan-östern inspirerad lika mycket. Mest en lite halvtråkig houselåt. Händer i princip ingenting i den här låten. Tydligen är det ljudet av den Australiensiska underground-scenen! Låt nummer 3 innehöll en glad överraskning, för vad hittar man inte här om inte Mikael Dahlgaard (DJ Emok) och Jeppe Ørnkilde (DJ Jeppe)! Ja, du gissade helt rätt. Dom är danskar. Dom här två killarna ligger på ett bolag som heter Iboga Records, som är baserat i Köpenhamn. Tillsammans har dom varit aktiva under namnet Phony Orphants sedan 1998, och under 2002 har dom jobbat på ett album under Iboga Records som innehåller deras favoritelement från olika stilar; Psychadelic trance, progressiv techno och house. Den här låten är faktiskt riktigt bra, ganska mörk och tung, och fortfarande så sitter dom föregående låtarna kvar i huvudet, vilket gör att man verkligen nu hoppar till och dansmusklerna vaknar äntligen till liv! Men tråkigt nog är den här låten, också den lite väl enformig, den börjar bra men kommer aldrig riktigt till liv. Så även den här låten blir lite av en besvikelse. Inte heller den tror jag funkar på något vanligt svenskt dansgolv, ska nog spelas ute på någon skogsfest klocka 4 på morgonen. Då är man väl tillräckligt drogad för att gilla den fullt ut.

Nästa låt ut efter den danska duon är Oke Fenoke Swamp med en kille som kallar sig för Rupert Pupkin (Hakan Lidbo). Även den här snubben säger sig plocka allt från det bästa till en egen magisk blandning. Så här säger han själv: ”I want to be a part of all interesting music that I hear, maybe it´s because I´ve been producing tracks for so long – I´ve had my own studio for 13 years – but when I hear something new I want to be a part of it.” Ja, tänk om man verkligen kunde blanda ihop alla musikstilar till en enda!? Men tyvärr funkar det inte riktigt så. Det hör man ganska tydligt i den här låten, som låter lite Mr.Oizo inspirerad. Ganska tråkiga samplingar, och tyvärr jag som gillar lite annorlunda musik och gärna house, vilket det här även låter som, gillar inte detta. Även här ett ganska slött beat och det är inget man dansar till i första taget. Tur att man kan snabbspola, och ganska snart är den över och nästa låt sätter igång. Låt nummer 5 heter Battle of the Robots och är gjord av Dj Godfather. Wow, en man känner igen var det första jag tänkte. Godfather har genom åren gjort det mesta, han behärskar dom flesta stilarna, allt ifrån dunkande bas till techno, electro och även hip-hop. Men, och det blir tyvärr åter ett men. Det märker man inte i den här låten direkt. Detta är en riktigt torr och lam låt han har lyckat skrapa ihop! I början av låten tror man att det är någon fet Uk-garage hit på G, men där har man helt fel. Kan inte tagit lång tid att göra den här pisslåten. Tänk dig samma beat och samma sampling i 3:34 minuter och så förstår du nog hur det låter. Gillar inte alls det här industrial soundet och dom kunde lika gärna tagit bort den ifrån skivan. Som tur väl är det hela relativt smärtfritt och det går snabbt över. Nog sagt om den här låten, över till nästa! Spår nummer 6 heter Programmatic, och är gjort av The Sentinel, Shapeshiftr & k-Loc. Och mina öron tror knappt det är sant när jag börjar lyssna, det här låter ju som en kopia av den föregående låten jag precis svorde över. Den här låten är tydligen en hyllning till konsten av dataprogrammering, och den innehåller robotar som pratar nonsens. Precis det soundet som Southern Outpost (skivbolaget bakom dom) är känt för. Man kan beskriva det som Kraftwerk fast nutid. Jag gillar den här låten bättre än Dj Godfathers, för den här skäms inte över det faktum att man använder sig av en Atari dator när man gjort låten. Det har man nog inte gjort, men det låter lite så i alla fall. Så låt oss istället gå över till nästa låt, spår nummer 7. Bolz Bolz – Human Race. Andreas ‘Bolz-Bolz’ har varit en aktiv spelbricka på den tyska danscenen i över 10 år nu. Han har hunnit med mycket, ett antal vinyl-släpp samt flertalet cd-kompilationer. Idag bor han i Cologne där han även driver sitt eget label. Så vad ska man nu säga om låten? Jo, den här börjar faktiskt riktigt bra! Inleds med någon tysk snubbe som rabblar något. Det låter precis som något Adolf Hitler tal under andra världskriget. Svårt att höra vad han säger, trots mina goda tyskkunskaper. Snabbt efter det är färdigpratat kommer ett lite house aktigt dunk fram, men den byter senare karaktär en aning, och under tiden lägger man på härliga effekter och bas-slingor. Under tiden som allt detta händer fortsätter även röstsamplingarna och det hela blir en härligt bra dänga! Liksom dom föregående låtarna, är även den här ganska ”mörk” och ”tung” så den lämpar sig nog bäst att spelas så sent som möjligt ute på dansgolvet. Om den ens tar sig dit. Men är man mest ute efter att ha något skönt att lyssna på där hemma, så är den här låten ett bra val! Håll ögonen öppna efter mer material som den här killen har gjort, är den lika bra som denna så är det ett bra köp, skulle jag tro! Med en nu något gladare min tänkte jag fortsätta med nästa spår. Låt nummer 8, Deetron – Batuque. Deetron som han kallas, heter egentligen Samuel och han började tidigt att mixa house och elektronisk musik hemma i sitt sovrum någon gång under 80-talet. Sen ’92 har han varit aktiv som DJ, genom en god vän som delade hans intressen. Det hela gick så långt så att han efter ett tag startade ett eget label (Cycle) våren ’97. Han har jobbat tillsammans med folk som Dave Angel´s Rotation, Heiko Laux´s Kanzleramt, Primate, Phont och Choice för att bara nämna några. Låten är den första på skivan som jag tycker är en typisk houselåt. Låter lite som ”latino-house” till en början med sina sambaliknande rytmer, men den tar inte riktigt steget ut. Ganska enformig och ”vanlig” låt för att vara ärlig, hade inte skadat om man lagt på någon sång, hade nog lyft upp den ett snäpp skulle jag tro. Men den håller trots allt det. Och för dom som gillar och spelar house kan detta vara en lämplig låt att införskaffa. Låten som följer efter denna, är låt nummer 9. Och den är gjord av en London född producent/DJ som kallar sig för Taishan. Låten han har gjort här heter Low Blow. För övrigt kan man nämna att han själv säger sig vara enormt förtjust i Skandinaviska kvinnor. Vore roligt om det hade påverkat hans musik med lite svenska röstsamplingar, eller något liknande. För även den här låten (som också är lite houseig av sig) hade behövt något sånt för att hålla hela vägen. Men som han också har nämnt så gillar han allt som är dub. Helt okej låt det här, men liksom alla dom andra på skivan, ganska tråkig, monoton, och helt enkelt enformig. Den saknar det där lilla extra som gör så mycket. Spår nummer 10 som är nästa låt, heter Unordinary Realities och är gjord av Transllusion. Transllusion är namnet som James Stinson från Drexciyan har jobbat solo under. Låten startar ganska bra, med ett litet mystisk beat och hi-hat, därefter läggs något på som kan liknas vid en synthorgel. Som alla dom andra låtarna så är det en ganska lugn låt, och inte tjo och stim direkt. Den här låten är inget undantag från dom andra, den är enkel och ointressant. Den här är ganska avslappnande, och kan väl ses som en okej avslutning för att få ner tempot lite. Men inte mer så.

För att sammanfatta all den här rappakaljan jag skrivit så kan man säga som så, att det här är artistisk musik, (konstmusik?) och det är inte någon radio musik, finns inte en enda låt som kan kvalificeras som en hit. Den enda som jag tycke det riktigt svängde om, var spår nummer 7, Bolz Bolz. Tror att den här musiken måste lyssnas på ganska intensivt under ett tag, för att den verkligen ska funka. Ganska annorlunda musik, jämfört med vad man är van att höra, så på så sätt en ganska intressant platta. För övrigt kan också nämnas att den här lilla boxen kommer från Australien och även fast vi lever på samma planet, så kan nog musiken vi lyssnar på skilja sig en del. Måste också klämma in mellan raderna, att jag tycker det hela låter en aning Japanskt; annorlunda och nytt. Men det är inte bara musik från den delen av världen, utan man har lyckats få med många stilar och många sorters artister. Och det är lite det som är syftet med den är blandskivan, att få med hela den elektroniska musik scenen. Skadar ju inte att påminna åter igen, vad mer som tillkom till skivan; Vykort, handbook, directory, affisch. För att nu sätta samma allt till ett betyg, så blir det hela svårare. Jag vill inte bli lurad av allt extra som man fick med, utan det är verkligen musiken jag vill betygsätta. Men detta är ganska svårt, så självklart påverkas betyget en aning av det man fick till. Tycker dock inte att musiken håller hela vägen och den tilltalar mig inte, så det spelar inte så stor roll att man fick allt annat härligt material till skivan. Det räcker helt enkelt inte för mig. Betyget på den här dvd-förpackade skivan blir en 6/10. Men som sagt, ganska svårt att betygsätta en så stor helhet. Gillar man annorlunda, tyngre, mörk och utländsk musik, borde man verkligen spana in det här, annars kan man nog låta bli den helt och hållet. Trodde att det skulle vara en skiva med psy-trance eller något goa-liknande, men som sagt så var inte fallet. Snarare är det tvärtom, det är lugn musik, och inte något dunka-dunka i första hand. Nog skrivit, bilda din egen uppfattning istället, lyssna lite på den om du får möjligheten! Kan du inte få tag på den, så kan den köpas på deras hemsida, länk finns här.

Betyg

Besökarnas betyg

Betyg: 5,7/10
Antal röster: 3

Sätt ditt egna betyg, klicka på stjärnorna!

DJ Watch

Choco Canel (33 år)
Stockholms län / Stockholm

googleads

Sponsorer / samarbetspartners:

United DJ